HemSista inlägget i Sverige
06:00:00HEJ DÅ SVERIGE! Vi ses om ett år!!!
Dream your dreams with open eyes and make them come true
Jag vet inte vad jag ska säga nu....
Sover ingenting i natt eftersom jag aldrig skulle kunna stänga ögonen, allra minst somna!
Om tre timmar åker vi till Arlanda. Jag minns vintern 2009 - jag gick på intervju med Explorius för att anmäla mig till utbytesstudent programet. Tänk hur mycket som har förändrats sedan dess; nästan allting utom det här!
Tiden har gått så fasansfullt fort!
Min dröm blir till verklighet idag. Det har gått väldigt snabbt, nästan lite för snabbt de senaste två dagarna, men nu blir fantasin äntligen verklighet.
Värdfamiljen kommer att möta mig på flygplatsen ikväll i Louisiana, och då kommer klockan i Sverige vara ungefär 2 på natten. Can't wait!
Allting kommer inte vara en dans på rosor, jag har faktiskt ingen aning om hur de följande månaderna kommer bli...
Men jag vet att nu startar mitt äventyr.... och den riktiga utbytesbloggen börjar här! Let's do this!
Breakaway
I'll spread my wings and I'll learn how to fly
I'll do what it takes til' I touch the sky
And I'll make a wish, take a chance, make a change
And breakaway
Out of the darkness and into the sun
But I won't forget all the ones that I loved
I'll take a risk, take a chance, make a change
And breakaway
Tomorrow will be an adventure
Jag har sagt hej då till mormor och morfar och farmor och farfar idag. Vi handlade också massor med presenter till värdfamiljen inne i stan. Handblåst glas från Sverige, I love Sweden tröjor till mina värdsyskon, svenskt godis, böcker om Sverige på engelska, m.m.
Vi växlade lite fickpengar till amerikanska dollar också - häftig känsla!
Sen har vi packat hela eftermiddagen och kvällen. Eftersom jag fyller år nästa vecka har vi försökt fira mig lite idag och ätit god middag. Jag försökte äta efterätt också för en halvtimme sen, men jag mår alldeles för illa nu.
Nervös, nervös, nervös.
Flygplatsen om 6 h och 20 minuter....
Värdfamiljen
Min placering är alltså i Baton Rouge, huvudstaden i Louisiana. Det är ett hyffsat varmt klimat och väldigt klibbigt! 
Min familj består av två värdföräldrar och tre barn.
Pappa Devin
Mamma Melissa
Storasyster Sarah
Storebror Blake
Lillasyster Ashlyn
Vi har två små hundar och två marsvin. Hundarna är en maltipoo och en dauschhund. Bilderna är från google!
Jag mailade faktiskt min värdmamma idag när jag kom hem och vi pratade också på telefon en kort stund! Hon verkar vara den gulligaste människan på jorden och jag känner mig verkligen lyckligt lottad!
Hon berättade bla. att jag är den första utbytesstudenten som de har haft och att de kommer möta mig på flygplatsen på söndag! Det kändes verkligen tryggt att prata med Melissa nu innan, för hon fick mig att känna mig nästan som en i familjen innan jag ens kommit dit!
America is a tune. It must be sung together.
Hela den här dagen har varit urgalen! Jag har nog aldrig haft ett leende på läpparna så här länge eller skrattat så mycket som de senaste tolv timmarna!
Men ja, jag åker iallfall i övermorgon bitti från Arlanda till New York, 09.10. Därifrån mellanlandar jag i Houston, innan jag åker direkt vidare till min destination - Baton Rouge, Louisiana. Jag har redan flygbiljetterna i handen eftersom Explorius skickade de över mailen på en gång!
Jag vet inte ens vart jag ska börja! Vid samtalet kanske. Jag satt på jobbet och hade precis ätit lunch när Explorius ringde. Min hjärna blev helt blank så fort jag svarade och det är ett mirakel att jag ens kunde hänga med i samtalet och svara på det hon sa.
När vi lade på hoppade jag omkring lite innan jag började ringa runt till de viktigaste personerna och skrika ut de goda nyheterna! Sen sprang jag upp på kontoret och googlade allt jag kunde komma på om min placering och familjen!
Telefonsamtalet som jag hade väntat på i år och månader hade kommit. Allt slit skulle äntligen betala sig!
Jag har städat hela eftermiddagen nu och börjat packa. Det är lite kaos.
Men imorgon, min sista dag i Sverige, blir det en heldag av shopping. Jag har ju inte förberett någonting eftersom allting kom så plötsligt, så listan är lång!
Jag kan inte fatta att det här händer! Nu är det verklighet. Blandning av känslor. Mest nerver just nu.
PLACERING
JAG HAR FÅTT PLACERING! ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN! I Baton Rouge, Louisiana! Jag måste åka så snart som möjligt, förmodligen redan nu på söndag eller måndag!
Kan inte tänka just nu. Allting går runt i skallen på mig. Magen pirrar oavbrutet. Sitter på jobbet och försöker hålla mig lite tyst. Details later! Shit, shit, shit vad bråttom jag har nu!
Born to be American
Svensken håller alltid tillbaka lite. Vi är lite lagom sådär.
Det känns som att jag egentligen borde vara född amerikan. Vissa föds som flickor och känner att de egentligen borde vara pojkar eller tvärtom - och jag känner starkt att USA är min plats i världen. Jag föddes på fel plats helt enkelt och nu ska jag rätta till det.
I hope everything falls into place the way I've imagined. It'll be a blast!
Time is what prevents everything from happening at once
Men det kommer bli ändring på det imorgon eftersom då är min sista dag på jobbet. Dessutom hoppas jag att min placering är färdig snart, för då blir bloggen betydligt intressantare av detta också! Åh, vad glad jag kommer bli!!
Det enda posetiva som vi utbytesstudenter som fortfarande inte har fått placering har kommit på med att vara sena, är att när vi väl får våra placeringar kommer vi inte behöva vänta lika länge på att åka som de andra gjorde.
Vi kommer behöver inte ha en superlång nedräkning uppe i ena hörnet på bloggen som räknar ner till dagen man åker. Nej, vi kanske får åka redan två veckor efter vi får vår placering! Eller rentav veckan efter!
Vi håller humöret uppe så gott vi kan, som ni märker. Haha.
Don’t look where you fall, but where you slipped.
Vad var det för bild du hade? Så man vet vad man ska undvika när man söker ?:)
Svar: Bilden nedanför är orsaken till panikattacken i USA igår :) Jag tror att om jag laddat upp en bild idag, hade jag aldrig valt den här - nu när jag är mer insatt.
Var riktigt kritiska när ni laddar upp en profilbild på er application!
Tänk på att er värdfamilj ska ta in en främling i sitt hem och er profilbild är ett av de främsta sakerna som de tittar på när de väljer!
Ett tips är att låta er mamma eller pappa välja en bild, eftersom det är lättare för dem att se kortet ur en värdförälders ögon!
Lycka till!
Disappointed. Again.
You guys! Vet ni vad som hände idag? Nej, antagligen inte om ni inte är vän med mig på facebook eller heter Ewa och fick mitt något deppiga sms idag.
Bli inte för uppspelta nu - trust me, det blev jag - men Explorius ringde idag 15:53 när jag satt på jobbet.
Jag satt redan med mobilen uppe i handen och höll på med den, så när den helt plötsligt började vibrera och Explorius ringer kom upp på skärmen blev jag helt mållös och bara stirrade.
Min hjärna blev helt blank och jag började upprepa "oh my god, oh my god, oh my god" om och om igen.
Trodde förstås att det var om min värdfamilj som de ringde. Men icke...
Tydligen var min profilbild på min application för "utmanande" och "opassande" enligt USA, så jag var tvungen att byta den snarast möjligt. Jag tror att jag aldrig har känt mig så besviken och krossad i hela mitt liv.
Vet inte riktigt hur jag ska ta det här samtalet - antingen är någonting på gång med min placering eller så är ingenting på gång alls. Förhoppningsvis var den en familj som såg bilden och sa att de ville se en ny innan de bestämmer sig.
Men jag har ingen aning. Usch. Ganska ledsen just nu. Ska nog duscha och sen sova. Godnatt, alla fina. 
Patience was never my strongest side
Jag kan knappt sova på nätterna för att jag ligger och vrider och vänder mig och undrar om dagen efter kommer bli då det äntligen händer. Hoppas verkligen att allting som behövdes fixade sig under helgen och att min värdfamilj är på gång.
Nu åker jag och jobbar. Hörs i eftermiddag.
Nothing happens unless first a dream
I drömmen fick jag äntligen samtalet om min värdfamilj och, god help me if it happens, skulle tydligen åka redan nästa dag!
Ni vet hur drömmar kan vara, allting var väldigt osammanhängande nu när jag tänker efter, men vi satt iallfall i bilen påväg till Arlanda och jag var super super nervös och glad.
När jag sen vaknade fanns alla känslor kvar och jag ville skrika rakt ut. Jag ska åka till USA! Jag ska åka till USA!
Imorgon när jag åker till jobbet kanske de här känslorna dör ut igen och jag blir bitter och deppig för att jag fortfarande står utan värdfamilj, men just nu i denna sekund spricker jag nästan av alla obeskrivliga känslor jag känner, en blandning av allt på samma gång!
Tänk att den här drömmen snart kommer gå i uppfyllelse, and I'll be walking the streets of New York soon. Wow. Häftig känsla, just sayin'.
If you don't like me at my worst, you sure as hell don't deserve me at my best
Bortsett från folk som ska föreställa vara vuxna människor och förpestar mina dagar, så har jag fortfarande inte fått något samtal om min värdfamilj.
Det känns hur jobbigt som helst faktiskt. Speciellt eftersom folk frågar hela tiden om vart man ska och när man åker... Vid det här laget trodde jag verkligen att jag skulle ha fått en placering!
Men seriöst, jag vet att jag gnäller mycket just nu, och jag glömmer att nämna att jag fortfarande är super excited! Men eftersom att jag känner mig ganska grinig just nu över att jag är oplacerad får ni stå ut med ledsna mig ett litet tag till...
Ni förstår säkert.
"I've got a feeling, that tonight's gonna be a good night"
Både jag och min kompis Ewa har en känsla av att vi kommer få värdfamiljer idag eller imorgon... Jag kollar min telefon varje timme på jobbet och ännu oftare nu när jag är hemma.
Jag vill verkligen få det där samtalet nu! Tiden har plågat mig tillräckligt länge. Jag har lovat mig själv att när jag väl får min värdfamilj ska jag göra allting som jag inte har orkat ta tag i innan.
Som att typ städa mitt rum (högarna med kläder är out of control), börja göra ett fotoalbum till värdfamiljen och tänka lite på packningen.
Det är så svårt att förstå att jag kommer, one way or another, vara borta från det här landet om högst 40 dagar. Förhoppningsvis mindre. Och jag har inte ens skänkt en tanke till att packa.
Man är fortfarande i fast i tankesättet "jag har gott om tid på mig, det är långt kvar fortfarande"!
Ny bloggdesign
Jag börjar känna mig ganska nöjd och det är bara några småsaker kvar som jag vill justera.
Idag var det väldigt många som fick sina värdfamiljer av vad jag hörde och jag hoppas att det börjar sätta lite fart med det nu så att jag också kan få min snart.
Den andra gruppen åkte till New York redan imorse och folk slussas över på löpande band medans jag sitter här!
Jaja, jag ska inte klaga. Det är trots allt redan Augusti och de senaste 7 månaderna har susat förbi. Nu krävs det bara lite, lite tålamod till...
44 dagar
Blir så överväldigad ibland av pirret i magen och mitt hetsiga huvud att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Snart är jag där, walking the streets of New York. Antalet dagar kvar är ett tvåsiffrigt nummer nu and I can't wait!
Sleepwalking
De verkar stormtrivas i New York. Avis. Längtar. Dör. Åhhh.
Eira skrev det här på sin blogg igår kväll från NY: 
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Hur jag känner just nu...
Det händer på riktigt - om några veckor kommer det vara jag som parkerar med bilen på Arlanda och träffar de andra vid gaten, går igenom security och flyger över atlanten till New York. Med packning för ett helt år.
Jag vill åka nu på en gång - fast samtidigt inte, om ni förstår? Jag känner mig så ung och oerfaren ibland och det skrämmer mig lite. Men jag kan.... jag kan!!!
Ewa skulle ha kommit hit sent ikväll men det sket sig, så det fick bli en chips och godiskväll själv i soffan istället. Det är inte heller helt fel!!
Men nu - OC!
I'll be right behind you
Den första gruppen utbytesstudenterna som åker med mitt bolag, Explorius, åkte till New York imorse. Det är konstigt att trots att jag inte åker med dem så satt jag och tänkte på det hela dagen idag på jobbet.
Jag drev nästan min syster till vansinne av mina (för henne) ointressanta observationer: "Nu är det säkert framme i New York om fyra timmar...." "Nu är de framme om två timmar!" "Nu är de säkert framme!! Tänk de är i New York nu!"
Bild på alla som åkte idag från Arlanda, credits till Explorius Sweden.
Lycka till alla som började sitt äventyr idag! Hoppas solen lyser på er i New York.
Jag kommer snart!!!
High School lipdubs
Hoppas det kan sätta ett leende på dina läppar också...
Nu ska jag sova! Godnatt!
Mitt visum har kommit!
WOHOOO! Nu damp det äntligen ner i brevlådan! Min biljett till att få bo tio månader i USA. Det tog exakt en vecka för det och passet att komma. Yay!!!
It's really happening!
I bilen
EDIT: I ÖVERMORGON menade jag förstås. Haha, jag blev lite uppspelt där. Var nog lite trött på morgonkvisten...
Det är vår tur nu
Det som jag tycker har blivit väldigt annorlunda nu när USA närmar sig är att mitt utbytesår helt naturligt kommer upp i vardagen på ett annat sätt. Med allting man gör måste man ta hänsyn till att man snart åker, typ med telefonabonnemang och gymkort - man kan inte planera saker långt i framtiden här i Sverige för man vet att man helt enkelt inte kommer vara här.
Den första frågan mina släktingar ställer när vi ses är om jag vet vart jag ska åka än. Folk kan helt plötsligt utropa: "Jag hoppas du får din värdfamilj snart!"
Varje gång jag äter på donken säger jag alltid från ingenstans: "Ja, man måste ju börja vänja sig."
Varenda gång telefonen ringer spänner jag mig i förväntan och mitt hjärta börjar slå fortare i tron att det är Explorius som ringer med goda nyheter.
Amerikaner på stan får mig att le och tänka på att snart kommer jag vara omgiven av dem.
På facebook får jag nya händelser minst en gång i timmen från facebook gruppen som åker till USA med samma bolag som jag, Explorius, och som gillar att bomba vår logg! Jag gillar att hjälpa till ganska ofta.
Här hemma pratar vi dagligen om USA-relaterade ämnen. Det kan handla om visumet eller placeringen, såväl som att mamma suckar över att jag snart ska åka. Dessutom är det ju så mycket som ska lösas nu innan med betalningar och bankkort och telefoner och presenter till värdfamiljen och packning, så det är svårt att inte föra det på tal.
Magen pirrar till ibland alltså. Det är verkligen vår tur i år!
Väntar fortfarande på placering
Men idag mötte jag iallfall upp med Amanda efter jobbet! Vi hade aldrig träffats förut, men hon ska åka till Washington som utbytesstudent om typ två veckor så det var supertrevligt att träffa henne.
Nu ska jag snart försöka gå och lägga mig. Jag säger försöka eftersom jag vanligtvis inte kommer i säng förrens midnatt iallfall.
Godnatt!
De första studenterna åker till New York om 3 dagar! 3 DAGAR. Ofattbart.
I love you...
Igår kväll var första gången som jag verkligen insåg hur tufft det kommer bli att inte träffa min mamma på tio månader.
Det slog mig när jag redan var upprörd och ledsen över någonting annat och gick för att ge henne en kram. Det slutade med tårar i en väldigt lång omfamning.
"Jag hoppas du hittar någon att krama där borta; det är viktigt att kramas." Vad var hon sa till mig. "Vi får kramas mycket nu innan du åker, så kan vi tänka på de kramarna tills du kommer hem igen..."
Usch, nej, jag blir tårögd och tjock i halsen av att bara tänka på det. Min mamma är den bästa. 
Mamma och min syster.
I'm beautiful in my way
Om några veckor åker jag iväg helt själv. Släpper allting bakom mig, lämnar allt bra och dåligt i Sverige och börjar om från början på ett helt nytt ställe.
Jag har länge undrat nu hur jag kommer klara av detta. Är jag tillräckligt vuxen för att resa iväg ensam? Men jag tror nu - inte säkert vet, men tror - att den här senaste tiden har gjort mig redo. Jag har vuxit till den person man behöver vara för att klara mig.
Så om någon av er som läser det här tvivlar på er själva och er förmåga att ta en chans tänk på det här. Man växer med uppgiften. Om du blir utsatt för en utmaning kan jag garantera att så länge du försöker och inte ger upp, kommer du gå iväg från det en bättre, starkare person. Garanterat.
Någonsin hört uttrycket: Det som inte dödar dig, gör dig starkare?
Mail från Explorius
Hej Matilda,
Här kommer en liten uppdatering och sommarhälsning från Explorius. Vi antar att du har ett skönt sommarlov och att du har fullt upp med att föbereda inför nästa år! De allra flesta av er har kommit igång med visumansöan, några av er har redan hunnit få ert visum och andra väntar fortfarande på att få sitt DS2019, så att ni kan komma igång med det.
I dagsläget har ungefär hälften av våra studenter till USA placerade. Vi vet att det är jobbigt att vänta på en placering, att man önskar få sin placering i god tid innan avresa, så att man kan föbereda packning, men en del av er kommer få en sen placering.
Varför en placering tar tid, kan bero på flera olika anledningar. Både skola och familj måste vara helt klara innan vi får information om din placering. Många skolor har stängt under sommaren och kan därför inte alltid fatta beslut om de kan ta in en utbytesstudent. Som ekonomin i dagsläget ser ut i USA, har många skolor och familjer som tidigare kunnat ta emot en utbytesstudent inte de ekonomiska förutsättningarna längre. Detta gör att placeringar kan ta längre tid.
En sen placering betyder absolut inte en dålig placering. Några av våra allra mest lyckade placeringar förra året fick vi runt 31 augusti.
Men om det är jobbigt att vänta, så behöver du absolut inte vara orolig!! Vi kommer placera alla våra studenter! Du kommer få uppleva ditt High School-år i USA!
Ha en fortsatt skön sommar, och hör gärna av dig om du har frågor och funderingar!
Häsningar,
Madeleine, Lina, Emma, Caroline, Simeon och Sara
Explorius
Det känns bra att de tänker på oss iallfall och förstår hur vi känner. Men jag vill verkligen ha min värdfamilj nu! Jag har väntat i två år på att åka nu utan att vara speciellt otålig, men konstig nog så har det blivit jobbigare ju närmare det har kommit...
Den första gruppen som åker till New York sitter på flyget om 8 dagar. 8 DAGAR!
Mamma ropade att det var mat för en kvart sen...
Försöker för tillfället bestämma en tid imorgon att se Harry Potter i 3D. Jag föreslog just 21:30 så vi får se vad de andra säger...
Det blev ett långt USA-snack här på studsmattan igår när Ewa svängde förbi på kvällen. Hon frågade massor om amerikanska ambassaden eftersom jag hade varit där samma morgon och hon ska dit nästa torsdag. Det är jätte härligt att ha en så nära vän som går igenom samma sak. Man kan prata på utan att bli avbruten av massa frågor och förstår precis vad den andra menar.
Det var faktiskt jag som övertalade Ewa förra sommaren att hon också borde åka till USA som utbytesstudent. Och nu står vi här idag båda två, ett år senare, och väntar på placering - kanske bara veckor innan vi drar iväg.
